Ljuset lyser i mörkret
Hej världen!
Det här har varit världens mest slappa dag tror jag!
Men jag tänkte bara påminna er om en sak;
Det är ju så att finns det skugga så måste det finnas en sol. Så även om allt verkar mörkt så finns det ljus. För mörker är bara bevis på ljus. Och nu tänkte jag citera lite ur en bok jag brukar läsa i:
"I begynnelsen fanns ordet, och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."'
God kväll vänner
Det här har varit världens mest slappa dag tror jag!
Men jag tänkte bara påminna er om en sak;
Det är ju så att finns det skugga så måste det finnas en sol. Så även om allt verkar mörkt så finns det ljus. För mörker är bara bevis på ljus. Och nu tänkte jag citera lite ur en bok jag brukar läsa i:
"I begynnelsen fanns ordet, och ordet fanns hos Gud, och ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."'
God kväll vänner
O holy night
Nu är det jul.
Visst är det mysigt?
Men det är också så mycket mer än mysigt, det är till minne av något stort.
Något som har och förändrar mitt liv varje dag.
Så nu kan vi lyssna på den här och tänka lite på julen.
O Holy Night! The stars are brightly shining,
It is the night of our dear Saviour's birth.
Long lay the world in sin and error pining.
Till He appeared and the Spirit felt its worth.
A thrill of hope the weary world rejoices,
For yonder breaks a new and glorious morn.
Fall on your knees!
Oh, hear the angel voices!
O night divine, the night when Christ was born;
O night divine! O night, O night divine!
Truly He taught us to love one another,
His law is love and His gospel is peace.
Chains he shall break, for the slave is our brother.
And in his name all oppression shall cease.
Sweet hymns of joy in grateful chorus raise we,
Let all within us praise His holy name.
Fall on your knees!
Oh, hear the angel voices!
O night divine, the night when Christ was born;
O night divine! O night divine!
God Jul!
Visst är det mysigt?
Men det är också så mycket mer än mysigt, det är till minne av något stort.
Något som har och förändrar mitt liv varje dag.
Så nu kan vi lyssna på den här och tänka lite på julen.
O Holy Night! The stars are brightly shining,
It is the night of our dear Saviour's birth.
Long lay the world in sin and error pining.
Till He appeared and the Spirit felt its worth.
A thrill of hope the weary world rejoices,
For yonder breaks a new and glorious morn.
Fall on your knees!
Oh, hear the angel voices!
O night divine, the night when Christ was born;
O night divine! O night, O night divine!
Truly He taught us to love one another,
His law is love and His gospel is peace.
Chains he shall break, for the slave is our brother.
And in his name all oppression shall cease.
Sweet hymns of joy in grateful chorus raise we,
Let all within us praise His holy name.
Fall on your knees!
Oh, hear the angel voices!
O night divine, the night when Christ was born;
O night divine! O night divine!
God Jul!
fars dag
du vet
Foto: Sara
Ikväll var jag med om något haha, roligt.
En konversation på msn som fick mig att vika mig av skratt
men samtidigt verkligen fick mig att tänka till.
Hur uppfattas jag som person?
Och lika spännande, hur uppfattar jag mina vänner?
Det finns så mycket som ligger där under ytan,
saker som man bara ser om man gräver riktigt djupt.
Och sådär riktigt djupt inpå en människa kommer man inte ofta.
Men om man gör det.
Då måste man vara rädd om det,
för annars kanske den personen aldrig vågar släppa in någon igen.
Så i morgon när du träffar dina vänner,
försök att se det som inte syns
och höra det som inte hörs
"hej"
Jag blir faktiskt lite tårögd när jag ser den här.
Tänk vad synd det är om alla som mobbar, att de måste hävda sig hela tiden för att de tror att de inte är något annars. Idag sa mamma att hon önskade att hon hade fått gå om skolan, för att hon var så självisk och bara tänkte på hur dåligt hon mådde. Varför är det så? Jag är inte särskilt stolt över min högstadietid heller. Inte för att jag direkt mobbade någon, men man var så ovillig att sätta sin egen bekvämlighet i andra hand.
Imorgon i mitt tal ska jag ha den här filmen med:
Lova att aldrig mobba någon.
Och säg hej till den där killen som ser så bortkommen ut.
Det ska jag göra.
Tänk vad synd det är om alla som mobbar, att de måste hävda sig hela tiden för att de tror att de inte är något annars. Idag sa mamma att hon önskade att hon hade fått gå om skolan, för att hon var så självisk och bara tänkte på hur dåligt hon mådde. Varför är det så? Jag är inte särskilt stolt över min högstadietid heller. Inte för att jag direkt mobbade någon, men man var så ovillig att sätta sin egen bekvämlighet i andra hand.
Imorgon i mitt tal ska jag ha den här filmen med:
Lova att aldrig mobba någon.
Och säg hej till den där killen som ser så bortkommen ut.
Det ska jag göra.
4.
En är Herren.
En är verkligheten.
En är kampen.
Otaliga är misslyckandena.
Outtröttlig är förlåtelsen.
Himmelsk är nåden.
Gränslös är upprättelsen.
Inget hindrar din längta, för din längtan är Hans längtan,
Han som är given all makt och för vilken inga hinder finns, Han vars största omsorg är ditt väl.
Men kampen är ingen kamp, för Han som ständigt förundrar och alltid gläder viskar i ditt inre:
Mitt i din otillräcklghet är du en hjälte, och i din blyghet skådar du sanningen. Mållösheten är visdom, och bortkommenhet är att finna mig. Lycklig är du, för du är min och jag är din och alla är mina och du är allas. Ingenstans är du hemlös och aldrig är du främling.
Minns att uppståndelsens triumferande ros springer fram ur lidandets tårbevattnade mylla.
(ur 50 unga skriver om tro)
En är verkligheten.
En är kampen.
Otaliga är misslyckandena.
Outtröttlig är förlåtelsen.
Himmelsk är nåden.
Gränslös är upprättelsen.
Inget hindrar din längta, för din längtan är Hans längtan,
Han som är given all makt och för vilken inga hinder finns, Han vars största omsorg är ditt väl.
Men kampen är ingen kamp, för Han som ständigt förundrar och alltid gläder viskar i ditt inre:
Mitt i din otillräcklghet är du en hjälte, och i din blyghet skådar du sanningen. Mållösheten är visdom, och bortkommenhet är att finna mig. Lycklig är du, för du är min och jag är din och alla är mina och du är allas. Ingenstans är du hemlös och aldrig är du främling.
Minns att uppståndelsens triumferande ros springer fram ur lidandets tårbevattnade mylla.
(ur 50 unga skriver om tro)
3.
Vad är sanning?
Sanningen är en person.
Sanningen är dynamisk och närvarande.
Den är nära och oupphörligt överraskande.
I en kristen text från 100-talet finns orden:
"Den som söker ska inte sluta innan han funnit. Och när han finner ska han bli förundrad. Förundrad ska han finna riket, och när han funnit riket ska han vila."
I sanningen finner du vila.
Sanningen är relationer.
Relationer som vi aldrig kan greppa med vårt förnuft eller äga.
Relationer som vi inte kan planera eller kontrollera.
Fördomar cementrerar och dödar.
De lögnaktiga fördomar du har om dig själv, om andra och om Honom som Är sveps bort i de levande relationernas befriande fors.
Sanningen är kärlek.
Kärleken omger dig, bär dig och fyller dig, även om lögnen helt skulle hindra dig från att förnimma den.
Sanningens fundament är hans flammande kärlek till dig.
Tror du att du är ovärdig Hans kärlek?
Att du genom ondska, svaghet och sår har förbrukat den gudomliga strålglans Han sådde i ditt inre när Han skapade dig?
I honom finns ingen anklagelse.
Han älskar dig.
Han bryr sig.
Han är här.
Ibland kan du inte, ibland vet du inte, ibland orkar du inte.
Men Han älskar dig ändå.
Sanningen är en.
Genom den och i den blir allt splittrat helt och allt trasigt läkt.
I den finns inga motsättningar.
Vårt förnuft kan närma sig den, men inte omringa den.
Den är större för den är levande.
Den är liv.
Den är livet.
Tror du att sanningen är avlägsen och fördold?
Du känner den redan, för den är ingen främling.
Den är djupare inom dig än ditt innersta djup.
Sanningen är att du aldrig är ensam.
(ur 50 unga skriver om tro)
2.
Ditt lidande är verkligt.
Mycket som borde vara rätt är fel.
Hur är det möjligt?
På den frågan vet vi inte svaret.
Men det som är fel saknar tyngd.
Endast sanningen äger tyngd,
och sanningen är långt mycket vackrare än vi alls kan föreställa oss,
den är ljuvare än den ljuvaste dröm.
Om lögnen saknar tyngd,
varför är den då en blykula runt din hals,
varför kväver den då ditt väsen?
Sanningen är helt annorlunda än vad du förväntar dig.
Därför kan du ibland inte uppfatta dess ljus,
och då ter sig lögnen som allenarådande och allsmäktig,
eftersom sanningens triumferande härlighet ljugs bort i lögnens buller och högmod.
För sanningen är tystlåten och ödmjuk.
(ur 50 unga skriver om tro)
1.
Du har hört att allt du är är fel.
Det är lögn.
Den du är är rätt, och än mer rätt än du anar.
Du har hört att allt du tror är gott är ont, och att all din längtan är förgäves.
Det är lögn.
Det du tror är gott är gott, och det som är än godare finns för dig att upptäcka.
Din längtan är ditt allt, och den kommer att blomma ut
som en orkidé som aldrig vissnar.
Du har hört att splittringen och mörkret inom dig är resultatet av din svaghet.
Det är lögn.
Splittringen och mörkret är lögn.
Lögnens ruttna stam är prestige.
Dess infekterade rötter är rädslan för att inte vara älskad.
Dess döda bark är paralyserande bekvämlighet.
Dess förvridna grenar är fåfänga, avund och konvention.
Dess falska löfte är framgång, och dess maskätna frukt är skam.
Lögnen har fruktansvärda effekter men saknar i sig själv verklighet.
Lögnens makt är en lögn.
Lögnens anklagelse är en lögn.
Lögnen är en lögn.
(ur 50 unga skriver om tro)
