linnmarias blogg

Den här sången tillägnar jag Sara som jag har spenderat min sista dag som sjuttonåring med.
(Fina bilder fick hon till vill jag lova, ska visa när jag kommer över dem.)


All the young dudes:


Så bra!

Det här måste vara den bästa reklamen genom tiderna, tråkigt bara att kvalitén är så kass..

Och så har vi emovarianten:


Här om dagen hittade jag en film från när mor och far var 25 och hade fest med sina vänner.
Jag skrattade, så de klädde sig.
Någon dag ska jag cykla till det där förrådet vi har och hitta ett litet fotoalbum från mammas ungdom som jag minns lite av. Hihi

Snart ska jag fortsätta på berättelsen om mig och fransmannen, behöver förtydliga några saker med.
Jag vet inte om det finns någon som är så bra på att drömma som jag är.
Allt är så fint i mitt huvud, hoppas det är det i era med!

puss.

(han sjunger till och med om koltrasten)

Idag vaknade jag jättetidigt, säkert halv tio!

Började den nya dagen med ett knäckebröd och ett glas mjölk i solen på balkongen.
Det är det som är bra med vår balkong, den har morgonsol. Men sedan är det skugga fram till kvällen, då solen hinner värma lite till precis innan den går ner.

Köpte mig en milkshake med banansmak senare under dagen. Jag kom på försent att jag är fökyld och undrade i mitt stilla sinne om den smakade gott eller om jag gick och drack något jag egentligen inte tycker om. Usch vad trist det är när man inte känner några lukter eller smaker.

Om du var tvungen att välja bort ett sinne, du vet syn, känsel, hörsel, smak och lukt, vilket skulle det vara då?
Jag kan verkligen inte bestämma mig men jag uppskattade de alla mer efter att ha tänkt tanken att vara utan något av dem.

puss

Tjugotredje april
Ibland tänker jag att vi helt enkelt bara krånglar till allting.
Livet är kanske inte enkelt att leva, men visst är det härligt?
Det är vår och jag har ingen pojke att dricka te med framför en fin fransk film.
Men jag har ju fina vänner.

Jag blev nästan kär, faktiskt men jag la det bakom mig för jag visste att han inget kände. Och visst gör det ont, men är det inte lite härligt att gråta? När man känner livet rinna ner för kinderna, när man känner hur smärtan inombords nästan blir fysisk, är det inte då man är säker på att man lever?

Buddhismen går ut på att man ska vara oberoende av vad som händer i livet, motgång eller medgång, sorg eller lycka, inget utav det får påverka en. Vad är det för liv? Jag tror inte för en sekund på att vi är menade att stänga av allt vårt mänskliga känsloliv. Är det inte det som skiljer oss från djuren? Att vi faktiskt kan känna.

Nej, jag har ångrat mig. Vi krånglar till allting och det är så det ska vara, bara det inte går oss över huvudet. Livet är vackert, med skratt och tårar lyser det genom allt mörker.
Och i morgon kommer kanske solen att lysa igen. Då ska jag ha klänning på mig.

Nu ska jag måla mina naglar lila.

Jag måste få berätta lite.

När jag blir äldre, kanske 25, ska mitt liv vara såhär:

Jag ska bo i ett hus som ser ut ungefär såhär, i Stockholm eller Göteborg (jag är tydligen rik)


Musiken i bakgrunden är av denna sort. Helst spelas den från en riktig grammofon.

Parkettgolv i hela lägenheten och svartvita foton pryder de helvita väggarna. Och mitt i vardagsrummet står ett vackert piano. När min man  (han ser för övrigt ut som Louis Garrel och talar flytande franska)


kommer hem, trött efter dagens slit, sätter han sig där och spelar och sjunger för mig, medan jag står i köket och bakar en paj

Sedan ropar jag på honom att komma ut på balkongen, vi sitter där i kvällssolen och lyssnar på fransk dragspelsmusik och drömmer om när vi har sparat nog med pengar för att åka till Paris, över en paj och en kopp te. Framåt kvällen tänder han en cigarr och vi virar in oss i en stor filt och myser tills våra vänner kommer och det blir dans inne vid grammofonen. Vi dansar tills det är morgon och alla går hem i morgonsolen efter en frukost bestående av:

som min man tillagar under mycket skratt och sång (på franska)

Ett sådant liv skulle jag kunna tänka mig. Kan gå in mer på detaljer en annan gång.
Bonne nuit mes amis!

Un long dimanche de fiançailles, namnet på den franska filmen jag såg i lördags.
Den var.. fin.
Jag ska lära mig att tala franska.

Livet är så enkelt för mig just nu vänner.
Jag går och väntar på att något hemskt ska hända bara för att jag ska vakna till.
Bara för att, jag ska bli medveten om hur bra jag har det.
Jag undrar lite hur Gud tänker..

För tidigt i våras sökte jag ett jobb, på H&M.
Och trots pappas kontakter så tänkte jag att utan erfarenhet så är det inte troligt överhuvudtaget att jag får det. Men så sa jag så här; "Gud, jag lägger det i dina händer, om det är meningen att jag ska ha det så får du ordna det"
Jag fick det.
Överlycklig såklart, men samtidigt besviken eftersom det innebär att jag inte kan göra något roligt i sommar.
Trodde jag.. Men jag sa; "Gud om jag får önska så vill jag ju till Frizon och egentligen till Nyhem och Strandfestivalen med.."
Jag kunde få ledigt de dagarna Frizon var, jag börjar inte jobba förens en vecka efter Nyhem och jag är ledig under Strand = LYCKA!

jag förstår inte varför du gör livet så enkelt för mig..
t a c k s a m h e t .

Såg en film idag. The talanted my Ripley, Jag hatar och älskar den på samma gång skulle man kunna säga.


Jag menar, Italien i slutet av 50-talet är inte så fel. Alla fina kläder och frisyrer och miljön överhuvudtaget. Den andas verkligen romantisk sommar och jag vill hemskt gärna ha en man som ser ut som Jude Law i sådana kläderna. Säg till om ni ser någon liknande. Ja juste, Jude Law, hehehe ännu ett + för charmigare utseende får man leta efter...



Tyvärr beter han sig som ett svin i filmen (och i verkligheten? haha) och filmens handling är lite mystisk. Men man lär sig i vilket fall hur man kan trassla in sig i sina lögner.
Var alltid ärlig!

Titt, nu fick jag till en liten livsuppmaning på slutet med.

Ciao!!