And you don't hear a single floor board creak

För ett tag sedan fick jag en väldigt mysig känsla på vägen hem med spårvagnen.
Tänk om jag fick komma hem till en liten mysig egen lägenhet nu,
där det luktar gott, där musiken som jag tycker om spelas och där jag lagar maten jag tycker om.

Det är väl så man ska känna kanske när man är arton.
I vilket fall!

Välkommen hem till mig!
(klicka på bilderna för att se var de kommer från)

Låt oss börja med sovrummet.



Väggar, golv och tak är vita. Där finns en vitmålad stor säng i stål med massa kuddar i, en enorm spegel, ett vackert klädskåp, en vacker gammal stol, en hög med tidningar som fungerar som nattuksbord. Längs med väggen står en klädhängare med mina vackraste klänningar och under står skorna. Ser ni det framför er?
Tänk lite såhär:














tjugoandre juni

Okej, nu kommer en liten fortsättning på det där inlägget för jättelänge sedan, eller i vilket fall en månad sedan.
Det där med fransmannen och den fina lägenheten. Ni undrar ju såklart vad jag gör om dagarna!?
Nu ska jag berätta det för er.

Välkommen till Linns café.


Här är golvet svartvitt


Annars är själva lokalen lite grann som butiken i Chocolat, ni vet


Jag skulle servera scones, cupcakes och paj
None

Ja och te såklart, i fint porslin och hemmagjord saft i fina saftglas


På hyllorna skulle det stå fina burkar och kakfat


Kassaapparaten skulle vara sådär antik och fin


Annars är det mycket pastellfärger, som det här rosa kylskåpet där jag förvarar saft och annat


Jag säljer nog fina karameller med, som man får i en strut, precis som i Gamla Linköping när man var liten och tittade på teater där, någon som minns?


Jag skulle börja klä mig mer som Amelié


Hmm, jag kan verkligen se det framför mig.
Som vanligt haha!

puss

tjugoförste maj

Jag måste få berätta lite.

När jag blir äldre, kanske 25, ska mitt liv vara såhär:

Jag ska bo i ett hus som ser ut ungefär såhär, i Stockholm eller Göteborg (jag är tydligen rik)


Musiken i bakgrunden är av denna sort. Helst spelas den från en riktig grammofon.

Parkettgolv i hela lägenheten och svartvita foton pryder de helvita väggarna. Och mitt i vardagsrummet står ett vackert piano. När min man  (han ser för övrigt ut som Louis Garrel och talar flytande franska)


kommer hem, trött efter dagens slit, sätter han sig där och spelar och sjunger för mig, medan jag står i köket och bakar en paj

Sedan ropar jag på honom att komma ut på balkongen, vi sitter där i kvällssolen och lyssnar på fransk dragspelsmusik och drömmer om när vi har sparat nog med pengar för att åka till Paris, över en paj och en kopp te. Framåt kvällen tänder han en cigarr och vi virar in oss i en stor filt och myser tills våra vänner kommer och det blir dans inne vid grammofonen. Vi dansar tills det är morgon och alla går hem i morgonsolen efter en frukost bestående av:

som min man tillagar under mycket skratt och sång (på franska)

Ett sådant liv skulle jag kunna tänka mig. Kan gå in mer på detaljer en annan gång.
Bonne nuit mes amis!

RSS 2.0