don't blame the gun the finger on the trigger is yours

Alltså, den här låten.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan men det här är vad jag ser när jag hör den:
Jag 15 år, vinter, kallt om fötterna, spårvagnshållplatsen, tidig morgon, spårvagn, Hagaskolan, Emma i gröna kläder, sång i korridorerna, svarta converse, deppigt, svårt. För visst har väl alla haft en sån period i livet, då allting verkade så komplicerat. De flesta känner nog så under högstadiet och jag hade fått en skiva av Emma då och råkade lyssna en del på den här låten av Mainstreet.

Faces of plastic


Blir så sjukt stark vid 4.07

Och ja Sara, jag lyssnade faktiskt på dem innan jag lärde känna dig

Kommentarer
Postat av: saraa

Dude! Jag visste att du gjorde det! För du hade sailing på din press once upon a time @ crossnet, och då tänkte jag "woooow, en brud som peppar mainstreet! sweet, gött lixx"



F.ö skrev jag om den låten häromdagen! Till hemspråket.. Alltså, den är riktigt bra! Jag blir sådära stolt du vet.. :) pusss

2008-10-02 @ 23:37:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0