linnmarias blogg

Mamma var säker på att jag skulle komma hem och vara upp över öronen förälskad i någon efter den här helgen.
Och med tanke på inlägget jag skrev innan jag åkte så verkar det som jag hade den bilden med. Haha!
Men liksom, det är ju för att det är så det ska vara, du vet, när man är arton år och det är sommar. Då ska man bli kär.

Gud, har du glömt mig nu igen?

Skämt och sido, det är naturligtvis inte Guds fel.
Men förhoppningsvis kommer jag ju att gifta mig någon gång. Och den mannen finns ju någonstans i världen nu, antaligen.. Snuskigt om jag gifter mig med någon som inte är född än. "Hej här kommer jag som 40åring med min 20åriga man" Nej.
Men, jag undrar vad han gör just nu liksom.
Vad har han på sig? Vad har han för färg på ögonen? Är han glad eller ledsen? Vad lyssnar han på för musik? Är han kär? Har jag träffat honom redan?!

Så många frågor men inga svar.
Haha, kul ordning jag satte frågorna i förresten, börjar med "vad har han på sig?" Så tragiskt.
Men egentligen är jag inte så fixerad av vad andra har på sig.
Det är faktiskt sant, jag skulle nog kunna bli kär i någon som har strumpor i sandalerna till och med.
(hahaahaha)

Så då blev det ett litet inlägg om kärlek så här på kvällskvisten.
Bäst att leta upp något ur min dagbok.

Och allt jag vill är att glömma honom
Och allt jag vill är att älska honom

Men man väljer inte vem man blir kär i,
det bara drabbar en.

"Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig, fast jag vet att jag måste glömma dig"

Jag hatar att han dyker upp överallt, hela tiden. Att jag jämt ser honom.
Jag hatar att han är så fin
Jag hatar att alla sånger påminner om honom, för det är ju så klyschigt
Jag hatar att han får mig att fnissa
Jag hatar att jag fortfarande bryr mig!

Men innan det här liknar en dålig highschoolfilm för mycket ska jag sluta.
Jag bara undrar, hur lång tid tar det att komma över en pojke man inte vill komma över?
Och var är du mitt i allt det här Gud?
Ska jag fortsätta vara kär, för att det är en del av livet?

Jag hatar att jag blir kall och stel i hans närhet med.
Tusan! Jag orkar inte det här mer, fast jag vet att jag kommer fortsätta.

Titta, det bor en olyckligt kär tonåring i mig med!

Allvarligt talat vänner, kärleken är det allra bästa vi har.